Milen är min
Det slog mig för några dagar sedan att det faktiskt inte är speciellt många veckor kvar till midnatsloppet går av stapeln och att jag har som mål att springa milen under timmen. För någon långdistanslöpare har jag aldrig riktigt varit så mer än så kan jag inte räkna med. Och det duger bra för mig. Att bara komma runt utan smärta i knän och benhinnor hade för mig varit tillräckligt. Asfalt och jag tillsammans med löpning brukar inte sammarbeta så oss bra.
Jag jobbade bara ett kortpass igår på 3 timmar så hade hela dagen fram tills 17 på mig att göra vad jag vill. Ett benpass med fokus på rumpa var inplanerat och jag började med bandet. Lite uppvärmning va planen. Men det var innan jag insåg att jag hade otroligt lätta ben och kilometrarna rullade på och helt plötsligt var milen sprungen. 1:11 stannade klockan på och jag insåg att med fokus på löpning sista veckorna kan mitt mål på under 60min fungera. Om mina ben väljer att sammarbeta dvs. Och det håller jag tummarna för. Är ni med mig?
Kommentarer
Trackback
