S O F I A N

Den vänstra bilden är för 62 veckor sedan och den högra för 16 veckor sedan. Om man lyssnar och litar på instagram. Men att jag saknar och längtar efter att stå på gymmet igen och se ännu mera utveckling saknar jag hela tiden. Vissa dagar mer eller mindre. Men att jag i skrivandets stund saknar de så mycket att jag ligger med en klump i magen och nästan känner tårarna krypa fram. Det är ren fakta.

Styrketräning och allt där intill var för ett par månader sedan hela mitt liv. Allt utgick ifrån de. Alla val jag gjorde i livet hängde på hur min träning, mina resultat både långsiktigt och kortsiktigt skulle påverkas. Idag är jag less, bra less på allt. Precis allt. 

Varför jag saknar det extra idag kan bero på att jag befinner mig hemma i Gävle, där min kärlek till att bygga muskler började. Eller Kanske bara för att jag ska få träffa ytterligare en ny läkare imorgon som förhoppningsvis kan ge svar på mina förbaskade handleder som bara blir sämre hela tiden. 

Jag vet inte riktigt. Men att jag vill få tillbaka glöden i vardagen igen. Det är ett som är säkert. Men inte om 62 eller 16 veckor. Nu. Det är hade varit en bra tid. Nu.