Drömmer mig bort och tänker


För ett år sedan precis just nu var vi i Thailand. Även fast 10 av 16 dagar innehöll regn och grå himmel var det en helt underbar resa. Grät sista kvällen för att jag ville stanna kvar. Jag vet inte om de va för att allt i skolan va kaos, HATADE klassen och hela situationen och älskade tiden att vara borta från alla människor jag INTE gick i hop med, de jag fungerade bra ihop med skulle byta skola eller flytta. Eller så va de en kombination av allt. Jag njöt varje sekund och minut där nere. För med mamma och pappa trivs jag som bäst!

Och på tal om kaos, hela 2011 har varit ett grymmt konstigt år. Ingenting är sig likt idag som i början utav året. I de stora hela, nää verkligen ingenting. Inte bara allt runtomkring mig har förändrats utan innuti mig också. Jag har växt så otroligt mycket i mig själv och som människa, och kanske för att just saker förändrats så himmla mycket. Min stödpelare försvann mer och mer och jag var tvunngen att stå på mina egna ben. Jag hade ingen att gömma mig bakom utan jag blev tvungen att stå på båda benen igen. Jag började sätta upp små mål för att bygga upp mig själv igen. Och denhär gången med bara mig inräknat i ordet mig. Ett av målaen va självkännsla och att trivas med mig själv. Jag började träna och äta rellatift nyttigt. Jag tappade ett två och tre kilo. Jag kännde mig mer motiverad för varje kilo som försvann. Jag insåg att förändrig gör skillnad.
Idag står jag stabilt och stadigt på båda mina ben. 16 kg lättare och med en syn på livet värt att kämpa för. Jag mår så sjukt bra och är så grymmt glad över de människor som kommit in i mitt liv, som alltid funnits i mitt liv och för dom som jag vet alltid kommer finnas i just mitt liv. Om ett år kan livet se helt annorlunda ut, det är ingenting som går att förutspå. Det har jag lärt mig under 2011. Ingenting blir som man förvänntat sig. Men en sak jag vet är att jag kommer vara precis den samma. Jag kommer vara just precis jag, antagligen med en hel del saker att fylla livets bok med men i grund och botten är det fortfarande, jag.

Kommentarer
Postat av: jullis

I love yoouu <3

2011-11-30 @ 16:21:09
Postat av: Sandra

Jag är enormt imponerad av dig Sofia. Du skriver på ett sätt som berör och jag blir lycklig av att bara läsa din text. Kan man se upp till någon som är 7 år yngre? :) Isåfall gör jag det! Du är grym!!

2011-11-30 @ 18:42:48
URL: http://sgklader.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Instagram